SuomeksiEnglanniksi
Oikeustiede

En nordisk fotbollsliga – en analys av utvalda juridiska spörsmål

Tobias Björkström

I och med den allt ökande kommersialiseringen av idrotten har avståndet mellan toppen och botten inom fotboll ökat. Lag från mindre fotbollsländer har idag allt svårare att klara sig i den internationella konkurrensen. Ett alternativ för att minska på avståndet mellan toppen och botten är att tillåta mindre länder att slå ihop sina nationella fotbollsligor för att skapa en större marknad och således bättre förutsättningar att klara sig internationellt i den allt mer ekonomiska fotbollen. Diskussioner har även förts kring en nordisk fotbollsliga.  Idrotten har traditionellt varit autonom och har kunnat reglera sin egen verksamhet. Det europeiska fotbollsförbundet UEFA innehar enligt artikel 49 i sina stadgar ett monopol på att organisera alla internationella tävlingar. UEFA har hittills varit negativt inställd till gränsöverskridande ligor, vilket medför att en nordisk fotbollsliga inte prima facie verkar möjlig. Kommersialiseringen av idrotten har dock medfört att idrotten blivit en näringsverksamhet och således föremål för EU-rätten generellt och EU-konkurrensrätten specifikt. EU-konkurrensrätten förbjuder karteller och missbruk av dominerande marknadsställning i Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt (FEUF) artikel 101 respektive artikel 102. UEFA besitter i enlighet med den europeiska idrottsmodellen en dominerande ställning och har möjlighet att styra den europeiska fotbollen i en önskad riktning.

Syftet med denna avhandling är att analysera tre frågor som vore relevanta ifall en nordisk fotbollsliga grundades. I avhandlingen nyttjas generellt en problembaserad metod. Avhandlingen innehåller även rättsjämförande metoder i samband med den tredje delfrågan. Den första delfrågan fokuserar på huruvida UEFA:s förbud mot gränsöverskridande ligor i artikel 49 är överensstämmande med artikel 101 och 102 i FEUF. Denna fråga är central för att överhuvudtaget få en nordisk fotbollsliga startad. Utöver att jag tar ställning till artikel 49:s legalitet framlägger jag även ett lösningsalternativ samt tar ställning till några vanliga argument mot en EU-rättslig intervention. I den andra delfråga undersöks om EU-konkurrensrätten kan begränsa hur en nordisk fotbollsliga kunde arrangeras, mer specifikt om en stängd liga är överensstämmande med EU-konkurrensrätten. I den tredje delfrågan analyseras de nordiska ländernas marknadsföringslagstiftning i fråga om vadslagning och alkohol, vilken till skillnad från de två första är specifikt nordisk. Eftersom ligor som bryter sig ur den rådande fotbollspyramiden redan analyserats juridiskt och inte heller vore ett praktiskt lämpligt alternativ analyseras här en gränsöverskridande högsta fotbollsliga som förblir en del av fotbollspyramiden.

I den första delfrågan nyttjas det test som EU-domstolen framlagt i Meca-Medina-domen, vari stadgades att en idrottslig regel inte strider mot EU-konkurrensrätten om den syftar till att uppnå legitima mål och är nödvändig och proportionerlig. I denna skrift argumenterar jag för att artikel 49 nog är nödvändig men inte proportionerlig, eftersom artikel 49 förhindrar att legitima mål såsom jämnhet mellan lagen uppnås, när den förhindrar mindre länder att slå ihop sina ligor. Ett ansökningssystem för gränsöverskridande ligor vore en lösning. Således kunde man förhindra att stora länders ligor slår ihop sina ligor och att klyftan mellan toppen och botten ökar. Ett vanligt motargument mot en EU-rättslig intervention är att idrotten är autonom och bör reglera sig själv. Att idrotten skulle vara helt undantagen tillämpningen av EU-rätten i allmänhet och EU-konkurrensrätten i synnerhet har dock förkastats av EU-domstolen i Meca-Medina-domen.

En stängd nordisk liga vore ej i enlighet med EU-konkurrensrätten, eftersom idrottens natur (att utse en vinnare) medför att det enbart finns rum för en högsta liga. Det är således inte möjligt att grunda konkurrerande ligor, utan alla lag måste ha tillgång till ligan på objektiva, tydliga, skäliga och icke-diskriminerande villkor. Eftersom en nordisk liga är ett finansiellt riskabelt projekt kunde den dock stängas för en kortare tid, t.ex. två säsonger, i syfte att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för lagen och ligan. Många nordiska lag sponsras av bryggerier eller vadslagningsföretag. Traditionell marknadsföring av bryggerier och vadslagningsföretag sker ofta inom idrott genom tröjtryck i form av känneteckensmarknadsföring. Marknadslagstiftningen gällande alkohol och vadslagning skiljer sig åt mellan de nordiska länderna i fråga om eventuella förbud och deras stränghet, vilket kan skapa problem för de deltagande lagen när de reser till ett annat nordiskt land. Utvecklingen tycks även gå i den riktningen att inställningen till alkohol vid idrott skärps, medan det är möjligt lagstiftningen kring de statliga spelmonopolen luckras upp och nya sponsorsmarknader öppnas upp.

Nyckelord:
Idrottsrätt, EU-konkurrensrätt, marknadsföring, alkohol, vadslagning, Norden, fotboll, gränsöverskridande liga, stängd liga, artikel 49, UEFA:s stadgar, kartell, dominerande marknadsställning

Tuotenumero:9789512960422
Ulkoasu:nid.
Tekijä:Tobias Björkström
Laajuus:XX + 80
ISBN:9789512960422
Julkaisuvuosi:2015
Sarja:Turun yliopiston oikeustieteellisen tiedekunnan julkaisuja. Urheiluoikeuden sarja 40
25,00 €
(sis. ALV 10%)


22,73 €
(ALV 0%)
Määrä: kpl